English
Adolfström Camping
Det solgula huset från 1899 som möter er mitt på campingen, började en gång som en liten fjällgård. Jonas och Anna Sundqvist, med sonen Hugo och makan Fanny började under 1900talets första hälft att driva pensionat, parallellt med det småskaliga jord- och skogsbruket på fjällgården.
Bandmaskiner och hemmabyggda skoterliknande modeller kom under sent 50 tal. De förenklade drastiskt livsvillkoren för fjällborna och fjällvärlden blev alltmer åtkomlig. Sonen Rolf såg tidigt potentialen och blev på 60-talet bland de första i landet att börja med skoteruthyrning. Hur äventyrligt det var att ta sig ut med skoter på den tiden förstår vi nog inte idag, men det är väl värt att fråga Rolf om den saken.
Rolf och hustrun Karin har alltsedan 70-talet utvecklat gården till en trivsam och modern stugby och camping. Genom Karins öppenhet och språkkunskaper har både inhemska och utländska campinggäster känt sig lite extra välkomna och Rolf har genom sin exceptionella serviceanda och trygga fjällvana kunnat hjälpa många gäster när problem tillstött. Nu tar en ny generation vid när deras barn, David och AnnaCarin tar över. Vårt mål är att fortsätta välkomna besökare till dalgången med personlig service och omtanke i fokus.
Om Adolfströms historia
Adolfström ligger i hjärtat av Laisdalen. Vi som bor här är stolta över byns historia och utveckling och vår förhoppning är att ni ska få uppleva en genuin fjällmiljö under er vistelse här.
Byns historia börjar med silverbrytningen i Nasafjäll under 1600- och 1700 talet. Här anlades en för sin tid tekniskt avancerad smälthytta, till vilken silvermalmen fraktades från gruvan i Nasafjäll. I det gamla hyttområdet finns än idag gott om lämningar från Nasafjällsepoken. I Adolfström finns ett av Norrbottens äldsta boningshus bevarade, Majorsgården. Idag är det ett museum med utställningar om brukets historia, det efterföljande nybyggarlivet och även Vindelälvsdebatten.
1841 kom de första nybyggarna till Adolfström, de är förfäder till oss som nu är femte och sjätte generationens Adolfströmsbor.
Livet i väglöst land som nybyggare och småbrukare var strävsamt men inte omöjligt. I slutet av 1800-talet tog den svenska fjällturismen fart. Urbanisering och industrialisering kom att prägla livsstilen för alltfler, då ökade också en längtan efter det av människor opåverkade. Fjällen ansågs som en naturlig och hälsosam miljö att vistas i. Vandring, skidåkning, botanik, jakt och fiske, blev nöjen som alltfler ville upptäcka. Att ta emot besökande och fjällturister blev tidigt också en del av livsstilen för de boende Adolfström.
Under 60-talet rasade Vindelälvsdebatten. Ett bifall till dämning hade bland annat inneburit att byn helt lagts under vatten. Adolfströmsborna var eniga och kämpade hårt mot ett sådant beslut. Frågan om vindelälven engagerade hela landet. Visste ni att den älskade visan Änglamark av Evert Taube var ett inlägg i den debatten? Vi är iallafall evigt tacksamma för det kloka regeringsbeslutet 1970 att lämna den sista älven orörd. Efter detta tog satsningarna fart för att kunna fortsätta att leva och utveckla livet i denna dalgång och del av fjällvärlden.
